En telefonsignal…
En kvinna sitter vid sin telefon…

Å Gud, var snäll och låt honom gå till telefonen nu. Låt honom ringa mig. Nu. Det är väl inte så mycket begärt. Det är så litet för dig Gud. Låt honom ringa nu. Gör det Gud, gör det snälla gud, jag lovar att vara god för evigt Gud, bara han ringer nu.

Om jag slutar tänka på det kanske det ringer. Det brukar bli så. Om jag bara kunde sluta tänka på det. Kanske om jag räknade fem i taget till femhundrafem, att det ringer då. Jag skall räkna långsamt, inget fusk, jag lovar Gud. Fem, tio tjugo, tjugofem, trettio, trettiofem, förtio, förtiofem, femtio….Aarhh – ring ring RING, snälla RING.

Nu tittar jag på klockan för sista gången. Jag titar inte på den mer. Hon är tio minuter över sju. Han sa att han skulle ringa klockan fem. “jag ringer vid femtiden älskling”. Jag är nästan säker på att han sa precis så. Jag vet att han kallade mig “älskling” två gånger, och den andra gången var när han sa adjö. “Adjö älskling”.

Han kan väl inte ha blivit arg för att jag ringde? Jag VET att man inte skall hålla på och ringa dom – att dom inte tycker om det. Om man gör det förstår dom att man tänker på dom och då börjar dom hata en. Men jag hade inte talat med honom på tre dagar – inte på tre hela dagar. Och jag frågade ju bara hur han hade det; vem som helst kunde har ringt upp på samma sätt. Det kunde han väl ändå inte tycka illa om? Han kunde väl inte gärna tycka att jag besvärade honom. “Nej inte alls” sa han. Och han sa att han skulle ringa upp mig. Jag tror inte att han skulle lova att ringa upp mig och sen bara låta bli. Måtte han inte göra det.

Han var upptagen och han hade bråttom och det var andra i rummet men han kallade mig för “älsking” två gånger. Det är en gåva. En gåva. Den har jag kvar, om han så aldrig ringer igen. Men det räcker inte. Ingenting räcker om jag inte får se honom mer. Låt mig få se honom igen. Gud. Jag lovar att jag skall vara snäll. Jag skall bättra mig på vilket sätt du vill. Bara han ringer nu.

Förbannade telefon. Du ligger och myser åt mitt elände i ditt mjugga plastskal. Leker du med mig? Har du stängt av signalen och låtit honom vänta i två timmar med upptagen-ton? Vidriga apparat. Jag skall slita dina otäcka rötter ur väggen och sparka ditt skenheliga flin i tusen bitar. Jag måste sluta. Måste sluta vara så här. Det är inget ovanligt i att en man säger att han skall ringa upp en kvinna och sen kanske inte gör det. Det händer säkert tusentals kvinnar över hela världen just i denna minut – men varför just mig? Dom tycker inte om att man slår sönder telefoner för att dom inte ringer.

Snälla låt honom ringa med en gång så att det får bli ett slut på det här, jag orkar inte vänta mer. Tiden rinner som sirap genom fingrarna på mig. Jag skulle ge vad som helst för att höra hans röst nu. Låt honom ringa och kalla mig älskling en gång till, bara en gång till. Jag behöver höra honom nu. Om jag bara kunde sluta tänka på det. kanske om jag räknade fem i taget till tusen, att det ringer då. Jag skall räkna långsamt, inget fusk, jag lovar Gud. Fem, tio tjugo, tjugofem, trettio, trettiofem, ….Aarhh – ring ring RING, snälla RING Jag hatar honom. Om han bara kunde bry sig så mycket att han ringde skulle jag kunna tala om det för honom. Ring älskling, ring när du vill, jag väntar på dig.