Text Jimmy Lundström

Det var sommar. Det var fest. Jag hade precis fyllt 19 år och var som mest odödlig i mitt liv. Jag hamnade i slagsmål. Färden efter hjälp, slutade i respirator”!

Sommaren 1992 var jag på fest hos en kompis i Degerfors. Framåt småtimmarna åkte kompisarna till grannorten Karlskoga 1 mil därifrån. Men jag ville fortsätta festen hos en annan kompis. På vägen dit hamnade jag i slagsmål. De hade slagit mig md järnrör. Kraftigt blödande sprang jag tillbaks till motorcykeln, enl. vittnen. För jag minns ingenting från olycksdagen. Uppriven tog jag motorcykel, hjälmen var inlåst, berusad och färden gick mot mina kompisar i Karlskoga.

Färden slutade i stora Karlskoga rondellen, där jag körde omkull och landade med huvudet före i räcket. Den första person som kom till olycksplatsen, en pensionerad militär sjukvårdare, kollade om mitt hjärta slog. Och det gjorde det. Sedan kollade han om jag kunde andas. Men jag hade svalt tungan baklänges. När han hade fått upp tungan kunde jag inte andas i alla fall. Då lyfte han mig upptill på ryggen, och då började jag andas. Då tänkte han att ”nu är luftvägarna fria”. Så då lade han mig ner igen. Då slutade jag att andas igen. Så han höll mig tills ambulansen kom.

När jag vaknade upp ur respiratorn efter elva dygn, började den tuffa kampen. Det var då jag tänkte ”Vilken otur jag hade som överlevde”. Jag kunde inte gå, inte prata. Jag kunde inte ens hålla upp nacken utan stöd. Är det roligt att leva då? Att vara ett vårdpaket med oviss framtid.

Jag blev snabbt mycket bättre och fick tillbaka talet successivt efter ca en månad och efter ca två månader kunde jag gå. Men efter ca sex år efter olyckan började min huvudvärk komma. Efter åtta år fick jag epilepsi. Men det lider jag inte av idag för jag medicinerar mot det. Men huvudvärken har jag än idag. Jag har haft huvudvärk, varje dag, sedan år 2000.

Jag åkte till Stockholm för att prova hypnos. Här är min uppfattning och kommunikation med Ulf efter.

“Jag ville bara berätta vad jag kände under färden jag åkte hem. Det är Svårt att förklara. Gjorde flera upptäckter. Jag lider av hjärntrötthet. Blir jobbigt att köra långa sträckor. Men var pigg hela vägen. Jag sa att jag var logisk. Det logiska vore väl då att ge personer med hjärntrötthet hypnos.

Jag blev så mycket gladare. Kände mer positiv energi till livet. Tänkte vidare igen. Varför inte använda hypnos till personer som lider av suicid tankar för att finna livsglädje?

Jag har haft huvudvärk idag. Men inte alls på samma sätt. Jag tog bara lite lite av den tablett jag brukar ta. Värken helt borta. Jag mår enormt bra i mitt liv just nu.

Jag har lagt märke till en sak till att jag inte spänner mig på höger sida som förr. Jag tvingar mig till att använda höger sida. Det går mycket lättare nu för att höger sida inte är lika spänd.

Du uppmuntrar mig verkligen. Jag som funktionshindrad har en stämpel att jag inte kan lika mycket. Det bara är så.

Idag har jag endast tagit en halv citodon totalt. Blir så glad. Skulle verkligen vilja berätta för sjukvården att hypnos verkligen har hjälpt mig att bli mer levnadsglad. Det tjänar alla på. Den deprimerade, sjukvården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen plus många andra.

Nu har ett helt nytt liv börjat♥ och jag vill berätta för ALLA att aldrig ge upp sina drömmar.

Jag har upptäckt varför jag får värk. Detta beror på att jag är spänd i muskulaturen på högersidan. Med hjälp av hypnos, av Ulf Sandström, har jag blivit mycket mer avslappnad.

Efter 18 års huvudvärk har värken minskat radikalt. Vanligtvis brukade jag ta ca två tabletter citodon i 4 halvor per dag. Efter en hypnos jag gjorde i måndags har jag minskat tablettintaget. Tisdag och onsdag tog jag 1/4 tablett per dag. Torsdag o fredag tog jag ingen tablett. Idag fredag kände jag mig tvungen att ta 1/4 tablett. Nåväl. Jag har faktiskt tagit en tablett Treo varje dag. Men det är ändå minskning. Jag har ibland värk. Men mycket mindre. Jag har äntligen börjat få min framtid tillbaka.

Ge aldrig upp!
Jag hade mina vänner, min familj och ett stort stöd av olika myndigheter som hjälpte mig till mina framtidsdrömmar. Jag kämpade, upplevde motgångar, förändrade mina framtidsvisioner och drömmar. Men jag lever, har två underbara barn. Kan livet bli bättre? Ja, det kan det. Men jag har något att leva för – FAMILJEN OCH FRAMTIDEN!